Jag är peppad.
Min sommar är/ har varit så jävla bra.
Liksom, jag vet vad jag ska göra med mitt liv och allt och även att det inte har blivit alls som jag hade tänkt från början så känns det jääävligt bra faktiskt.

I helgen var jag på Bongo med Sandra, Johanna och Lillen för att se Vapnet.
Och ja, jag gillar dom skarpt. Mer och mer för varje gång jag lyssnar på dom faktiskt. Upptäcker nya små fraser varje gång jag suger upp på nåt sätt. Och Ge dom Våld är den bästa låten som gjorts, nånsin. Tror jag.

Imorgon drar jag iväg till Emmaboda med Lillen, Hanna, Otto och Malin. Olivia ska också dit, så det blir fruktansvärt trevligt. Känns fint att vara ledig lite från posten ett tag också, även om jag har lite dåligt samvete för att jag lämnar Johanna alldeles ensam där.
Men vafan, hon får prata med Papa. Så jag tror hon klarar sig ;D

Nu ska jag packa klart till Emmaboda, känns som jag har det mesta klart men jag vill ändå lägga fram det jag ska lägga ner imorgon. Puss.

Fan vad aktiv jag har börjat bli.
Bob hund är bra annars.
Nu ska jag göra frukost/middag.
Fint att sova till 15. <3

Ny header, vad nöjd jag är.

Och det är nästan sant.
Känns inte som jag har nåt liv utöver posten faktiskt, orkar inte göra nånting om dagarna förutom att jobba.
Sitter och laddar för att jobba 10,5 timmar nu, så jävla underbart.
Fett med pengar dock.

Iaf, jag har fått rum i Umeå nu och jag flyttar den 25:e augusti.
Albin och Hannes ska visst dit också, det blir fint. Då känner jag några liksom.
Fast det känns ju hyfsat sorligt att flytta också. Men det blir någ bra, kan vara skönt att komma ifrån vissa personer.
Haha, har börjat känna av att jag tröttnar på folk fruktansvärt lätt, eller åtminstone på sista tiden.
Står verkligen inte ut i vissa personers sällskap längre och ändå träffar jag den hyfsat ofta.
Skuuuuumt.
Fast väl i Umeå kommer jag säkert sakna den, för det är så jag är.
Tragisk själ osv.
Nej, nu ska jag läsa lite Arn för jag har gett mig fan på att läsa ut tredje boken innan månaden är slut.
Puss.

Det är bestämt nu, det blir Umeå.
Allt för att komma härifrån ungefär.

Nej, men. Jag känner att det är lika bra att ta tillfället när det finns.
Vem säger att jag kommer in i Jönköping nästa år liksom?
Vem säger att jag ens är sugen på att plugga nästa år?

Det kan nog bli bra med lite förändring.
Komma bort, träffa nytt folk, bli självständig(are).
Det känns bra.
Fast visst fan kommer jag sakna massa härifrån.
Helt sjukt mycket men jag måste nog vara egoistisk ändå och tänka på mig själv..
Det är ändå min framtid det handlar om så.

Och, Umeå kan knappast vara värre än Nässjö.
Som Lasse säger: Överlever du Nässjö överlever du allt.
Peace.

Det här tar ju sönder mig.
I ena stunden tror jag att jag är säker på att det blir Umeå.
Allt kommer bli så jävla bra tänker jag, nya vänner, nytt ställe och sådär.
Sen..
Tänker jag på alla här som jag kommer dö utan.
Typ.

Sandra.
Frida.
Lillen.
Johanna.
Hanna.

Fan.
Det gäller ändå 3 år.
Visst, jag skulle kunna hoppa av efter en termin om det inte funkar men det känns så onödigt.
Flytta hundra mil bara för att bo där ett halvår, näää.
Umeå är säkert jättefint och sådär och jag lär väl få nya kompisar.
Men ändå.
Det känns fruktansvärt jobbigt just nu.
Hjälp mig.

Jag kom inte in på högskolan i Jönköping.
Jag kom in i Umeå.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv nu.
Fan.

Det slog mig innan hur skönt det är när det är totalt tyst.
Jag låg ute en stund för att bättre på solbrännan lite.
Allt jag hörde då var hur vinden susade i träden, ett och annat fågelkvitter och, om jag lyssnade riktigt noga, ett par bilar på avstånd.
Förutom det hördes ingenting och det var på nåt sätt så jävla skönt.
Att bara ligga där och titta på molnen, hur de ändrade form, drogs ut och delades upp.
Det var så rofyllt på nåt sätt, och nu stjäl jag ett citat från Håkan; nästan som en tavla.

Berör mig.
Hör mig.

Det gör ont när du har ont, men värst av allt är ändå när du ler.