Här om kvällen när jag låg och gosade med mammas hund i en sjukt obekväm husvagnssäng kom jag och tänka på en av de finaste dikter jag vet, enbart av den enkla anledningen att jag smekte mammas hund litegranna på kinden. Så jag letade upp den, och här kommer den.

Kind

Jag behöver din kind
Din lena varma kind
Den lugnar mig
Den talar till mej
Den säjer att jag får
Du ler
Jag kysser din kind
Den blir lite våt
Jag kysser din andra kind
Den har små vita fjun
Den säjer
att jag ska kyssa dina
läppar
Dom öppnar sej
Jag öppnar mina och kysser dej
Vi kysser varann länge
Tungorna leker med varann
Jag håller handen mot din kind
Den är så varm
Jag lägger min kind
mot din
och så ligger vi länge
och bara
andas

Snart Umeå också. Tjipp!