Alltså. Det var tänkt att denna månaden skulle bli bra.
Jag skulle ha pengar till allting tänkte jag.
9600 kronor. Tror inte jag har så mycket på evigheter.
Jag skulle kunna träffa folk, ha mat på bordet osv.
Inte slippa tänka igenom varje jävla hundralapp som jag varit tvungen till innan.
Det skulle vara så jävla skönt att slippa oroa sig för att jag inte har pengar till mat, för att jag måste säga nej varje gång nån vill hitta på nåt för att jag inte har pengar. Det skulle vara så jävla skönt att kunna åka ifrån Nässjö.

Nu blev det inte så. Jag visste att jag var tvungen att betala min kamera men jag skulle fortfarande ha 5000 kvar och det är 3000 mer än vad jag har varje månad.
Nu blev det så att min käre far kräver mig på 1500. Pengar som jag vet att jag är skyldig honom men som han lovat att jag kan betala tillbaka när jag fått ett "riktigt" jobb som han sa.
Tydligen ska han ha dom nu, den enda gången jag skulle kunna slippa oroa mig för att mina pengar kommer ta slut.
Det känns ju sådär..
Men det är klart, jag har ju mina aningar om varför han ska ha dom och om det är så så kan han ju bara fetglömma det. Jag tror ju inte direkt det är så att han tänker betala högskoleprovet åt mig.


Och förresten, jag vet att jag är världens dåligaste bloggare.