Jag känner mig jättebitter ikväll.
Mest för att allt har gått dåligt,
jag orkar inte skriva hemtenta och Canal+ webbtv vill ju inte fungera heller.

Jag skrev iaf klart min novell igår, tänkte slänga upp den här.
Kommentera, ungefär.

---

Hon vaknar med ett ryck, ögonen fulla med grus och munnen torr som sandpapper. Helvete. Den där förbannade solen alltså. Varför kom hon inte ihåg att dra ner persiennerna igår? Vad kan klockan vara? Åtta. Max åtta. Inte en sekund över. Hon sträcker lite på sig. Smärtan rinner över henne, varje millimeter av hennes kropp svider och bränner, varenda lem värker. Vad hände igår egentligen? Hon ligger kvar. Minnen från gårdagen blixtrar förbi. Dans. Musik. Svett. Alkohol. Så mycket alkohol. Hon sträcker än en gång på sig. Samma smärta igen. Har hon träningsvärk? Gjorde hon sig illa igår? Slog någon henne? Hon känner ett vagt illamående. Fan, inte kan hon väl vara bakis idag heller, hon måste ju plugga till den där tentan, åh, varför lät hon sig bli övertalad till att hänga med ut igår, nu förlorar hon massa värdefulla pluggtimmar och vad fan hände igår egentligen!? Tappert försöker hon öppna ögonlocken. Mascaran känns minst lika tung som betong, minst. Hon får upp ögonen och tittar sig omkring. Nog är det hennes rum alltid, där är tavlan hon fick i inflyttningspresent av sin mamma och just ja, det där pappret hon måste posta senast imorgon. Skönt, hon vet var hon befinner sig. Hon sträcker sig efter vattenglaset som står på nattygsbordet. Hon dricker ett par stora klunkar, kliar sig i ögonen och sträcker sig igen. Fortfarande samma smärta men aningen vagare. Kanske är hon bara stel sen gårdagen, det var ju trots allt ett par minusgrader ute och om hon gick ut och var svettig så ja. Så måste det vara. Hon bestämmer sig för att sova ett par minuter till, sluter ögonen och rullar över på andra sidan. Det känns trångt och jobbigt, så hon öppnar ögonen igen. Framför henne ligger vad som verkar vara en man, eller vad som var en man igår. Spillrorna som ligger i hennes säng är inget hon kan minnas. Hon känner hans spritstinkande andedräkt och får en liten, liten kväljning. En munspya. Vem är det här? Hur hamnade han här? Har de haft sex? Minns han henne? Hon tittar på honom. Mörkbrunt hår. Ganska kraftiga överarmar, han tränar nog en del. Maskulina, rena ansiktsdrag. Han ser ganska söt ut. Vem är han?

Han vaknar och tittar upp i taket. Solen skiner rakt in på hans ögonlock. Han fnyser lite. Jävla sol. Vart fan är han? Han tittar sig omkring. Vita väggar, en galet ful tavla på ena långsidan. Tjejprylar. En tjej bredvid honom i sängen. Vem är hon? Vart är han? Hoppas han inte är på fel sida stan. Vore jobbigt att ha långt hem. Fan vad bakfull han känner sig. Seg och jävlig. Torkad svett på ryggen. Klibbigt. Och vem är tjejen? Långt, blont hår har hon. Det är snyggt. Ser välskött ut. Väldigt glansigt. Undrar hur hon ser ut i ansiktet, varför kan hon inte ligga åt hans håll? Tänk om hon har svinansikte. Har han satt henne? Njae. Han har kläder på sig. Gårdagens t-shirt, ful med ölfläckar. Fan hon rör på sig! Han blundar fort igen, så hon inte vet att han är vaken. Hon slutar röra på sig så han vågar titta igen. Täcket har glidit ner en bit, hon har ett vitt linne på sig. Långa, slanka armar. En perfekt formad kropp, lagom kurvig. Nu rör hon sig igen. Är hon vaken? Jo, hon dricker vatten. Han vill också ha en klunk. Munnen känns lika som torr som Sahara. Vet hon vad som hänt? Fan, verkar som hon vänder sig om! Han blundar fort. Andas in, andas ut. Regelbundet, så hon tror han sover. Sover hon? Kan han titta? Andas, andas. Han kisar litegrann med höger öga. Fan, hon tittar ju på honom. Han blundar igen. Andas, in ut, in ut. Usch, vad seg han känner sig. Riktigt dålig faktiskt, nästan som att han vill spy. Benen värker dessutom och han ligger klistrad mot väggen. Fortfarande klibbigt. Obekvämt som fan. Han måste röra på sig nu. Han hasar iväg från väggen. Kisar ännu en gång, jo hon tittar fortfarande. Blå ögon. Han öppnar ögonen helt och ler, lite försiktigt. Hon ler tillbaka.

-       - Hej.
-Tjena!

Trevande. De tittar båda upp i taket och suckar. Sneglar på varandra och ler. Hon har ett skevt leende. Väldigt sött. Han blir lite varm när han ser henne le. Han kan förstå varför han följde henne hem.

-       - Hade du trevligt igår?
- Jo, jo.

Snabbt svar. Jobbig tystnad.

- Hade du trevligt?
- Ja, jo. Det var kul.
- Bra!

Samma tystnad igen. Hon sneglar på honom. Han är väldigt snygg. Hur kunde han följa med henne hem?

         - Vad är klockan? frågar han efter en stunds tystnad.

Hon vrider på huvudet. 07.49.

        - Tio i åtta, säger hon.
- Lugnt om jag sover en stund till?
-Jaja, absolut!

Han hasar ner lite på kudden och stänger ögonen. Hon gör samma sak, men ingen av dem kan somna. Vad var det som hände igår egentligen? De ligger ett par timmar. Hon med ryggen mot honom. Han med ryggen mot henne. Funderar. Försöker komma ihåg. Sakta kommer minnena tillbaka till honom. Det hade börjat som en lek. Ett vad. Hans vänner sa att han aldrig skulle våga och gå fram till henne. Hon var för snygg för honom. Han antog vadet. Det gällde hundra spänn, om han fick med henne hem. Verkar som han vann. Han hade dansat med henne länge. Och de hade druckit shottar. Minttu. Många. Han minns henne som rolig och verbal. Hon hade svar på tal. De hade haft en ganska seriös pratstund, innan alkoholen tog över. Hon verkade väldigt sympatisk.

Minnena sköljer över henne, ett åt gången. Hon och hennes vänner hade roat sig på dansgolvet, kungligt. Ett gäng killar hade suttit vid ett bord längre bort. De drack öl. Då och då sneglade de åt deras håll, vilket fick hennes vänner att skaka extra på rumpan. Själv ville hon bara ha en rolig stund. En av killarna reste sig upp. Han som ligger i hennes säng nu. Han gick fram till henne, hon minns att han hade sagt något om ett vad. Att han ville vinna, men behövde hennes hjälp. Så de hade dansat. Och pratat. Länge. Hon minns att han var trevlig. De delade många åsikter. Hon tror att han var något år äldre än henne. Kanske tjugotre. Hon kan inte minnas riktigt. De hade haft väldigt roligt tillsammans.

 Hans mobil ringer. Med ett ryck snurrar han runt i sängen och sträcker sig efter den. I sin iver att nå den råkar han armbåga henne på hakan. Det gör jävligt ont, hon kvider en aning.

         - Oj, jävlar! Gick det bra?
- Haha, jo. Det gör lite ont bara. Lugnt!

Han svarar i sin telefon. Jon. Det är hans namn alltså, Jon. Kort och koncist. Fint. Han pratar en kort stund. Verkar vara en polare. Han lägger på.

         - Shit, förlåt alltså! Gick det verkligen bra?

Han ser orolig ut.

         - Ja, men det är ingen fara!
- Säkert?
- Ja, absolut!

De ligger en kort stund till. Han tittar på klockan. 10.43. Han funderar på att gå hem. Han sträcker lite på sig, reser sig och går på toaletten. Hon ligger kvar i sängen. Sträcker lite på sig. Känner sig väldigt seg, som smörkola nästan. Mjuk och söt tänker hon för sig själv och fnissar lite. Han kommer tillbaka och sätter sig på sängkanten.

        - Jag kanske borde gå hem?
- Mm, kanske.

Hon sträcker lite till på sig.

         - Alltså, du måste ju inte! Men..

         - Nej, men jag ska gå. Måste hem och plugga.

Han sitter kvar en liten stund till. Kliar sig lite i skallen. Hon reser sig upp, hämtar ett glas vatten. Han går till dörren och börjar klä på sig. Hon går dit. Dricker en klunk. De tittar lite på varandra och ler. Han drar upp dragkedjan.

         - Jo, jag tänkte..

Han tvekade lite innan han fortsatte.

- Skulle jag kunna få ditt nummer?

Han hasplar ur sig frågan fort, som om det var riktigt jobbigt för honom att fråga. Hon ler, och de byter nummer. Han lovar att höra av sig, öppnar dörren och kliver ut. Vi hörs är det sista han säger innan han stänger dörren och går.