at the age sixteen.

Jag måste säga: Hello Saferides nya är fruktansvärt bra.
Dessutom är I'm from Barcelonas nya bra också, det har jag ju hunnit smyglyssna en del på.
Paper planes, dududud, paper planes.

Iaf. Jag har absolut inget vettigt att säga alls. Som vanligt.
Har gått runt hela dan och haft "Overdosing with You" på hjärnan..
Jag som knappt lyssnar på Billie the Vision, men den låten alltså.
Inte varje dag man hittar musik som handlar om ens favvotvprogram. <3

Hello Mrs. Van De Kamp did you clean the whole kitchen and drink all the wine? Hello Saferide, can you give me a safe ride back to sleep? Cause I wanna OD on DH. I wanna OD on DH. Let me overdose on DH with you.

Annars kan jag säga att jag totalt fastnade för meningen "in a Communist state of mind we're not worth more than anyone else but surely not worth less" innan.
Hur fint och klokt är inte det på en skala?


För övrigt är det rätt skönt att vara ledig ett tag nu även att jag inte vet vad jag ska göra riktigt, mer än att skaffa en cykelkorg.
Ja, alltså. Betala för den, inte stjäla en.
Det ni. Hederligaste Josefine.
Hade ju tänkt åka hem en sväng men jag klarar nog inte av det.
Då kommer jag aldrig kunna åka hit igen.
För, emellanåt har jag sån brutal hemlängtan att jag vill ta livet av mig.
Som igår typ, skulle sova lite så låg jag och tänkte och insåg att fan, jag saknar ju verkligen vissa människor.
Så då grät jag en liten stund och så grät jag en stund idag när jag pratat med min Sandra i tele.
Det sjuka är nog ändå att jag saknar vissa människor jättemycket och en del människor tänker jag knappt inte på längre.
Jag trodde dom flesta hemifrån ändå var såna jag brydde mig mycket om men alltså.
Jag växte nog ifrån dom en del på slutet ändå, faktiskt. Tyvärr.
Men nu ska jag ju inte sitta här och deppa och tänka på det "förflutna".
Jag har ett helt nytt liv att se fram emot nu och det gör jag banne mig.
Slippa tretusen år gamla hjulspår liksom, finally!
Tack Jkpgs högskola för att ni inte ville ha mig. <3