Jag tror den rollen passar mig.
För, idag cyklade jag omkull (igen). Och istället för att vara sådär gulligt kvinnlig och pipa fram ett -Ahhh skriker jag
- ÅH HELVETE! när cykeln glider iväg.
En dam/tant/äldre kvinna stannar och frågar hur jag mår, jag fick såklart inte alls ont, nejnejnej, ingen fara med mig inte!
Att det var en sisådär tretusen cyklister och bilister som såg mig gör ju inte saken bättre, men jag mår bra!
Lätt gråtfärdig pallrar jag mig iväg till skolan och dör lite över smärtan i min armbåge.
Det gör fortfarande ont. Mest av allt i höften.
Så, nu ska jag nog lägga ner cykeln för vintern. Eller åtminstone svälja min stolthet och köpa en cykelhjälm.
Kanske.

Btw, jag fick Eva Skåreus att skratta idag. Jag anser att min livuppgift numera är fullbordad och att jag kan dö med gott samvete.