Jag har precis bråkat med min pappa.
Alltså, verkligen bråkat.
Skrikigt och slagits.
Jo, jag slog honom.

Jag orkade inte. Lånade hans mobil för att skicka ett sms.
Sen bläddrade jag lite i hans inkorg, mest för att se hur många "godmorgon älskling" det fanns.
Så såg jag nåt om mig så jag var tvungen att läsa.
Det handlade om Lasse och Rut (Kates föräldrar, Kate är pappas fru) och om att jag inte bjudit dom.
Tydligen vill min farfar inte komma på min student för det, "för dom där jävla sandinarna". Han kommer bara för pappas skull.
Jag blev så jävla ledsen då. Läste lite till, jag är visst jättehemsk.
Kollade såklart vad pappa skrivit, det var inte så farliga saker.
Det värsta var typ att han skrivit till Kate att hon är den bästa som finns och han älskar henne mest i världen. Allt är alltså mitt fel, igen.
"Du är bäst ändå, jag älskar dig mest av allt"
Men alltså, jag är ditt barn!? DET ÄR MIG DU SKA ÄLSKA!!!

Anyways, han kom på mig.
Så vi började bråka och en massa kom upp.
Sånt jag velat säga aslänge.
Men mest handlade det om Lasse och Rut.
Jag gjorde klart för honom att det ÄR mitt beslut att dom inte ska komma eftersom jag valt att enbart bjuda min släkt.
Fast han tror ju det är mamma som tvingat mig att säga nej och att jag inte vågar stå på mig mot henne.
(Fast egentligen är jag ju mycket värre mot henne)

Jag hoppas han fattade vad jag tycker nu. Sa ju lite saker som att han bara prioriterar Kate och sådär.
Vi får väl se vad som händer nu. Jag är rädd, så jävla rädd.
Bad också Frida ringa farfar imorgon för att ta reda på vad Kate sagt till honom egentligen.
För det känns konstigt att min farfar skulle hata mig och min mamma och sådär.
För..det är inte farfar. Han är snäll!
Nu väntar jag bara på att Sandra ska hämta mig, för här vill jag inte stanna.