Om ett par dar flyttar jag. Det känns jävligt bra, samtidigt som det känns jävligt läskigt och sorgligt.
Jag tror det kommer bli bra i Umeå men bara tanken på att flytta ifrån vissa personer får mig att vilja gråta.
Jag har typ insett att jag kommer missa så mycket, särskilt med Lilly.
Hennes ettårsdag.
När hon lär sig gå.
Hennes första ord.
Hennes tvåårsdag.
Osvosvosv i all oändlighet.
(sandla, gråt inte)

Anyways, det är jobbigt att leva i kartonger.
Det är jobbigt att det är tvestjärtar i alla kartonger.
Det är jobbigt att jag måste avbryta packandet varje gång jag börjar gråta.
Det är jobbigt att jag inte hinner säga hejdå ordentligt till alla.