Men jo, ensam är jag allt.
Känner mig alltid sjukt jävla ensam.
Är i stort sett alltid ensam också.

Alla har någon och ingen tid över för mig.
Seriöst, när träffade jag någon som verkligen ägnade sig åt mig och ingen annan?
Det var sjukt längesen. Alltid är det nåt som kommer emellan.
Typ sms och såndär skit, som drar uppmärksamheten från mig.
Och jag vill inte vara ensam.
Inte en enda dag till i hela mitt liv.
Aldrig aldrig aldrig.

Jag vill inte behöva sitta ensam en fredagkväll igen och gråta.
För jag är så jävla patetisk och sorglig.
Jag vill låsa in mig med nån och tvinga den att låsa ute sin mobil, sin dator, allting.
Få den att se mig och bara mig, ingen annan.
För jag orkar inte alltid komma i andra hand.
Det är fan inte kul. Inte alls.
När är jag den första personen just DU tänker på?
Aldrig va.
Nä, jag trodde väl inte det heller.