Jag är ett vrak.
Trött som jag vet inte vad.
Har inte hunnit bli frisk efter Siesta än, men det verkar som det börjar bli bättre.

Jag har egentligen ingenting att skriva.
Har varit student i en vecka och spenderat den med att göra ingenting.
Ovanligt.
Jag har gått och blivit läskigt tankspridd.
Börjat fundera på framtiden.
Kommer jag in på högskolan, vad gör jag annars, jag måste hitta lägenhet nununu, jag har inga möbler osvosvosvosv..
Det är skrämmande.
Jag behöver aldrig mer gå i skola i hela mitt liv om jag inte vill.
Men vad fan ska jag göra?
Jag är arton år. Jag vill inte börja jobba nu.
Jag vill inte fastna här. Jag vill göra saker.
Resa. Träffa folk. Göra omogna saker i minst två år till.
Inte fan vill jag jobba.
Jag vill kunna slösa bort en måndag utan att det gör nåt.
Utan att en chef ringer och säger "hörrödu, du kom inte idag därför får du sparken NU".

Det är inte rättvist att behöva bestämma sin framtid när man är liten.