Och jag är inte ens arg. Borde jag inte vara det? Jag vill vara arg!
Att vara besviken är bara jobbigt, men det är nog det jag är.
Besviken på att bli bortglömd, bortvald och utanför.
Jag kan inte hjälpa att jag inte är den roligaste i världen. Eller den som hörs och syns mest, det är ju inte sån jag är.

Ja, jag vet inte. Jag orkar ju faktiskt inte låtsas heller och jag tror det är en del som märkt det.
Typ lite folk i min klass, det finns en människa som verkligen går mig på nerverna och jag kan liksom inte inte visa det längre. Jag vill inte hålla allt inom mig, jag vill skrika ut allting. Jag vill slå dom som irriterar mig, avliva dom och använda som slagpåse. JAG VILL INTE LÅTSAS VARA TREVLIG LÄNGRE.